Var ute på kvällsrundan med Yippie och passade på att göra ett litet uppletande i uppförsbacke för att träna både kroppen och hjärnan. Yippie hittade repbollen och sprang till mig. Vi hade kampat ett tag när jag plötsligt hör hur någon börjar gorma. Så utan att tänka lyfter jag upp henne. Högt, högt upp så hon nästan är i samma höjd som mitt ansikte. Då kommer Skräckhunden.
Här behöver ni lite bakgrundsinformation. Precis när vi flyttat till Skara var Yippie 3, nästan 4, månader. Vi var ute på en kort prommis och svänger runt en backe (samma backe som jag nämnde tidigare) när vi möter en stor, svart hund (karlensk björnhund/schäfer/mm blandning). Hunden stelnar till och reser ragg med hög svans. Jag frågar hussen (som ser ut som en alkis) om vi ska vänta så han kan gå förbi, eftersom han har tagit ett krampartat grepp med båda händerna om kopplet så att hans cigg nästan trillar ur munnen på honom. Får ett nekande och han säger att jag gärna får fortsätta. Eftersom hunden och hussen uppför sig så som de gör frågar jag om jag ska lyfta upp min lilla valp när vi går förbi. Han säger nej igen med motivering att ”så ska man absolut inte göra”. Så jag går förbi och håller mig så långt ifrån dem att Yippie nästan går inne i buskarna som kantar cykelbanan. Precis när vi går förbi gör hunden världens utfall. Yippie, en 3 månader gammal valp, hade inte ens tittat på den utan gick med glatt viftande svans och höll fokus på mig. Både jag och Yippie blev jätterädda, den nådde nästan fram… Direkt efteråt möter vi två hundar till som båda går från noll till hundra och börjar stormskälla när vi möts. Hundar som gör fullskaliga utfall på valpar (som dessutom är så underlägsna som Yippie) är inte rätta i huvudet… Efter de här två händelserna blev Yippie rädd för andra hundar.
Nästa dag skällde hon för första gången någonsin, men med svansen mellan benen, på en hund som gick relativt långt ifrån. Rädslan höll i sig ett tag och jag var väldigt ledsen att allt vi tränat på blev förstört. Det visade sig ändå att Yippie hade fått med sig bra grunder för det gick att träna bort.
Det jobbiga var att alla dessa tre hundar bodde på samma ställe som jag. Den svarta hunden blev snabbt Skräckhunden. Efter att den återigen gjort några utfall på långt håll och jag fick höra från klasskompisar att hussen ville träna sin egen hund i att vara snäll mot andra hundar genom att låta den hälsa på alla började jag gå omvägar när jag var ute med Yippie när jag såg dem på håll.
Tillbaka till idag. Skräckhunden kom alltså springande. Jag höll upp Yippie ännu högre och försökte hålla Skräckhunden borta genom att snurra runt så att jag var mellan den och Yippie. Vet inte hur många varv jag snurrade innan hussen kom fram. Han fick inte tag i den på en gång utan jag fick snurra flera varv till för att försöka hindra den att nå Yippie.
När hussen äntligen fått tag i sin hund berättade han förvånat att hunden aldrig brukar gå så bra och att hon verkligen inte är snäll mot andra hundar. Men det var väl en hanhund jag hade? När jag berättade att det var en tik blev han ännu mer förvånad. Vid det här laget hade jag varit tvungen att släppa ner Yippie för jag var så skakig att jag var rädd för att tappa henne. Jag fick ändå fram att han verkligen inte borde ha sin hund lös om den var så aggressiv. ”Aah men hon är argare i koppel”. Kontrade med att hon ju inte ens kom på inkallning. ”Aah men du vet, det är lite karlensk björnhund i na och de lyssnar nästan aldrig”.
Var skakig långt efter han slutat med sitt skitsnack och gått där ifrån. Yippie satt lös bredvid mig hela tiden som idioterna var kvar. Hon verkade skaka av sig det snabbt och sprang glatt runt som vanligt när jag kunde börja gå igen.
Men så har ju inte Yippie läst den här artikeln: chihuahuan slets ur hennes händer