Blöt! Spana in rådjursögonen med ögonfransar! Fniss!
Torr! Liiiite mer manligt nu, eller beror det mest på att handduken är blå och inte rosa?
Jag kommer nog aldrig att klara av att jobba som hundbadare! Eller vad säger du, Veronica? Tacka vet jag tunna pälsar (=icke golden- eller bearded-blandis-päls)!
Alla bilder är:
Copyright by Madeleine Häggkvist
Gizmo leker med sin favorit – en hårsnodd med en häst på!
Nosduttar i handen stod på schemat idag. Målet var att få riktigt kraftiga duttar och även fler än en. Kraftiga fick jag till ganska snabbt men ibland slickade han på handen. Det löste sig genom att jag väntade en litet tag med att sträcka fram handen, efter att han hade fått belöningen från förra dutten. Innan jag kom på den lösningen hann jag klicka några gånger för att han slickade på mig. När jag testade att sluta klicka för det försökte han att apportera lite grann. Gullhunden som vägrade ta något i munnen har gått och blivit apportgalen. I alla fall inomhus. Desvärre har jag glömt bort ”H” (habitat) och han tycker knappt att det är kul att apportera utomhus. Det måste jag ta tag i snarast. Jag tränar överlag alldeles för lite utomhus. Tyvärr bor jag i så pass stort hus att det mesta går att träna inomhus, även fotgåendet.
På tal om fotgåendet, högersvängarna går inte lika bra som vänstersvängarna. Jag märker själv att jag mest går åt vänster, det är ju belönande eftersom han behåller kontakten hela tiden. Jag får inte glömma ”H” i fotgåendet heller vilket är lätt hänt eftersom det även är belönande att träna inomhus då han är mycket bättre där.
Tillbaka till duttarna. Det var mycket svårare än jag trodde att få till flera duttar istället för bara en. Visst bjöd han flera men det var inte riktigt hur jag ville ha dem. Han frös till med nosen någon millimeter från handen för att sedan trycka igen och oftast även slicka. Det löste sig inte förrens i slutet. Jag ändrade min position: mer på huk än tidigare, och vart godiset kom ifrån: klickern och godiset i en hand. Tidigare hade jag godiset i en påse i mitt knä. Jag vet inte riktigt varför det gick bätttre när jag tog upp godiset men det är helt klart en sak jag måste träna på. Alltså att få precis lika bra beteenden oavsett om jag har godiset i handen eller inte. Tidigare har detta aldrig varit ett problem och det är mycket enklare att ha godiset i handen. Jag har även märkt det i ingångarna ibland att han nosar och duttar på min hand när jag inte har godis där. Det var även längre avstånd från godiset och handen han skulle dutta på. Detta gjorde att jag verkligen fick till duttar och inte en serie tryckningar genom att han vände på huvudet för att titta på godishanden mellan varje dutt i början. Jag hade redan tränat ett bra tag (för länge!) och avslutade innan det blev ett riktigt flyt. Men i slutet började det bli mer av den varan men samtidigt så blev det dutt och inte tryckningar. Hoppas det håller i sig!
Sedan måste jag bara skälla lite på mig själv. Jag läste nyss ”Skjut inte hunden!” av Karen Pryor igen. I den stod det om hur bra man var på att klicka för rätt beteende. När hon beskrev en person som klickar för sent och dennes hund liknande det alldeles för mycket mig och Gizmo för att det skulle vara nyttigt. Jag märker att jag ibland kan klicka för sent, och nu har jag tränat med klicker så pass länge att jag inte borde ha det problemet. Det får bli att klicka lite tennisbollar framöver tror jag. Ni som har läst ”Klickerträning för din hund” eller prenumererar på Canis internetlektioner vet vad jag menar.
Efter träning gick jag hit till datorn. Gizmo hänge på och ville ha hjälp upp i sängen som står här. När jag gick dit stod han och sneglade lite på ett par mjukisdjur som låg där. Så istället för att hjälp honom upp hetsade jag honom lite med en leksak som jag kastade till honom så att jag kunde jaga honom. Han råkade tappa den medans han sprang, jag fick tag i den och vi började köra lite jagis som ledde till dragkamp. Härom dagen lekte jag lite med Kazola som ju är ganska muntlig av sig. När jag morrade, morrade hon också. Varför inte, tänkte jag och testade samma sak med Gizmo. Han snorklade mer och mer tills jag faktiskt fick fram morrande ljud. Körde även leken ”Smack that baby” (tror den heter så) som Susan Garret skriver om i sin bok ”Shaping Sucess” och det gjorde att han blev ännu mera taggad. Två riktigt långa dragkamper fick vi till. Det som gick fel var att jag höll på alldeles för länge – skulle ha låtit honom vinna vid första morret eller tidigare. Dessutom skakade han alldeles för mycket på huvudet och hade inte alls en bra dragteknik. Jag höll även leksaken lite för högt, men tidigare har det gått bra, han har bara lutat sig ännu mera bakåt.
Mål:
Nu måste jag ut och gå med Gizmo, därför blir det inga smilegubbar idag. Ciao!
Ladie blev DM-lagmästare 2007 i agility-och-hopplarge med de andra i laget Team Runaway
DM på klubben idag. Jag fick vara det som passar mig allra bäst. Både mamma och pappa sa oberoende av varandra att jag borde ha haft min bästa dag någonsin. Det gick jättebra! Både för alla tävlande och för funkisarbetet. Synd bara att programmet inte kan lägga ihop hopp- och agilityresultaten. Hade sparat många hjärnor från att överhettas idag, kan jag säga som lite insiderinfo.
Köpings hundungdom är bäst när det gäller teamwork! Som en person sa; det ser ut som om ni inte har haft någon tävling än! Resuktat går att se på hemsidan. Där går det även att se en blondin som sitter och fryser medans hon krampaktigt håller i sitt arbetsredskap för dagen. Trots detta ser hon någorlunda glad ut (beror förmodligen på mössan och tanken på en kexchoklad) och nu ser jag även varifrån hennes hund har fått ovanan att inte titta in i kameran.
Annars kan vi konstatera att:
jag utvecklades under dagen, en hamburgare är otroligt gott, Stina har ett jättesnyggt fotgående, Veronica borde vara här oftare, jag borde ha en hund att tävla med, Lisa borde ha en hund att tävla, det går att köra agility fast man har extremt ont i ryggen, jag borde ta DM-korten igen, Veronica borde skriva i DM-böckerna igen, Kenneth borde bli frisk, Lise-Lotte borde bli frisk, ett större (eller flyttat) element behövs i vagnen, det borde inte vara glapp i mikrofonen och åskådarna måste applådera mera!
MadeleineHäggkvist's Blogg 