Grisar från Ängavallen är blandraser av bla vildsvin och linderödssvin så att de ska hålla sig friska och klara av att vara ute året runt. Så söta i alla olika färger!
Grisar från Ängavallen är blandraser av bla vildsvin och linderödssvin så att de ska hålla sig friska och klara av att vara ute året runt. Så söta i alla olika färger!
Just nu sitter jag i ett av husen på Ängavallen i Skåne. Ni vet, dom som har högre krav än KRAV. Det är verkligen en vacker gård, det lilla jag har sett hittils. Vi har precis kommit hit och att mötas av värme, tända ljus och fika gör ju oss inte mindre positiva. Det ska bli roligt att se djurhållningen, jag har höga förväntningar.
Jag är på studiebesök med bästa klassen ända ner i Skåne. Vi ska vara här en vecka. Yippie är hemma med snälla Veronica. Så här långt ner har jag aldrig varit i Sverige. Mitt första intryck är att det är väldigt platt och blåser en del.
Igår var vi på KC Ranch. Där har de kor på ranchdrift, de får alltså gå ute året runt. Det kändes som Lejonkungen – the swedish version när vi var vid vattenhålet.
Jag suger åt mig och drömmer mina egna bondgårdsdrömmar.
Burr sa Casper när han såg en naken häst…
Det är alltså så här kallt nere i Skara! Hur kallt är det för er långt uppe i norr, säg typ Köping? 😉
Ser ni vad varmt vi har det inne? Bra, jag trodde det här gamla huset skulle bli kallt. För övrigt så står termometern inne i det enda rummet som har ett elementet på lite högre. Grannarna varnade att det blir kallt där inne, men det verkar ju gå ganska bra. Så vi har inte så här varmt i hela lägenheten pappa, du skulle överleva ett besök, jag lovar 😛
Yippies tass börjar bli bättre. Inomhus går hon utan bandage. Nu börjar vi öka på promenadlängderna till normalt. Än får hon inte springa lös. För några år sen skar Gizmo upp hela trampdynan och då sydde mamma tasskydd som nu Yippie får använda utomhus.
Yippie är superduktig på att inte röra såret. Hon slickar inte alls.
Förmodligen kan vi vara back to normal nästa vecka, vilket betyder vallning och agility! 😀
Idag skulle vi vallat. Istället får vi titta på. Precis som vi gjort gällande allt i en och en halv vecka nu… Jag tröttnade på det för lääänge sen, men Yippie har varit en ängel och bara accepterat det. Det är först nu som hon har visat lite att hon börjar bli uttråkad av att inte få så mycket motion som hon är van vid.
Såret ser fint ut, det har i princip läkt, men det kommer nog ta ett tag till innan tramdynan ”växer ihop” helt tror jag.
Hon har tyvärr fått lite skavsår av klon på tummen pga bandaget. Jag är lite rädd att det även ska bildas svamp. Det blir ju både tätt och fuktigt av bandaget. Jag ska börja lufta det ännu mer än jag gjort.