Studenten 2009! 27 maj, 2009

Nu har vi börjat med våra studentutmaningar (tradition på Ullvi att alla gör massor av knäppa utmaningar och filma dessa för att sedan kora den bästa klassen)! Jag har varit mycket duktig och organiserad. Har nämligen gjort ett litet schema för när vi ska göra vad. Idag var det att ha underkläder utanpå vanliga klädarna samt binda ihop hela klassen med ett rep. Det gick bra. Det värsta är att man vänjer sig ganska fort med att ha underkläder på sig utanpå. Tur att en kompis sa till innan jag cyklade hem, annars hade jag cyklat igenom Köpings ”city” med bh och trosor utanpå tröjan.

På fredag ska alla i klassen klä ut sig till det motsatta könet (ska bli kul att se killarna vingla omkring i högklackat, korta kjolar med smink på), prata med annan dialekt, bygga en pyramid av oss själva, ha trehjulingsrace utanför matsalen, försöka få ettor och tvåor att dansa utanför matsalen samt krama minst tio stycken okända. Vi satsar på stort den här dagen ;P Får se hur många vi hinner.

En rolig utmaning som vi redan har klarat av var att mata en okänd person i matsalen. Jag gick fram till en person, satte mig mittemot den och började filma. En annan i min klass gick fram och frågade om maten var god, tog personens gaffel och lite mat från dennes tallrik och matade på med brumljud och allt XP Stackars alla runt omkring oss.

Nu har jag lyssnat på den här låten så mycket att det är konstigt att jag inte har tröttnat på den än!

SUMMERCREW – VI HAR TAGIT STUDENTEN

Gizmo 5 år 21 maj, 2009

Du är det finaste som finns.

trasselsudd, lilla plutten, gubben, girre, gizmo, edufin, lilla gubben, snutten, pussgurka, sötnos, edusöt, girremo

Jag älskar dig av hela mitt hjärta.

För fort 10 maj, 2009

Jag försöker lära Gizmo ett nytt trick, som är åt det krångliga hållet. Än vill jag inte säga vad det är, eftersom jag inte vet hur det kommer att gå riktigt. Tyvärr tror jag att jag går för fort fram. Dessutom håller jag inte på kiterierna. Jag måste utvärdera detta lite innan jag försöker igen. Jag ska planera bättre också.

Film och musik världen runt 9 maj, 2009

Playing For Change

11 hästar i villaträdgården

Visserligen bor vi bredvid skogen, men skogen består av elljusspår i 3 km innan man äntligen kommer ut på närmaste hästgård. Trots detta så drömde jag inte söndagen den 1 mars.

Jag hade precis varit inne i datarummet och var på väg till köket med pappa när jag sneglade ut genom allrumsfönstret. Ibland går det förbi hundar med tillhörande ägare på stigen som går längre in i skogen och jag tycker det är så intressant att titta på dessa vovvar (raser, lydnad, osv). Om man har tur så går det förbi ett rådjur. Det är på väg in till villorna i området för att äta fågelfrön och tulpaner för de förtvivlade men hänförda villaägarna. Ekorrar kan man också se. Jag har även satt upp fågelholkar och det är alltid intressant och se om det är några lägenhetsintresserat blåmespar. Trots detta uppenbart rika djurliv blev både pappa och jag stumma av förvåning över vad vi fick se i vår trädgård, denna annars helt vanliga söndagsmorgon.

Jag tyckte att jag kände mig betraktad när jag steg in i rummet. Ni vet den där känslan man kan få om någon tittar på en trots att man inte ser personen. Det var i och för sig väldigt otroligt om jag inte hade känt det. För just denna, annars helt vanliga, söndag står det elva hästar och kikar in genom fönstrerna. Då borde man märka det. Speciellt om man bor i en vanlig villa, med tillhörande trädgård (dock utan staket eller häck ska tilläggas) och i vanliga fall flera kilometer bort från närmsta häst.

Både pappa och jag stannade upp. Och där stod vi i chocktillstånd tills hästarna tröttnade på att kika in genom fönstrerna och började vandra omkring i trädgården med riktning mot stan. Både min mamma, min bror och vovven hade vaknat till vid det här laget och kommit in i rummet. Ingen har hittils sagt någonting. Det är inte förrens Gizmo börjar röra sig för att stå med nosen upptryckt mot fönsterrutan (vi har väldigt låga, stora fönster, tänk skyltfönster så prickar du rätt) som jag reagerar.

”Var är kameran?”, jag vet inte om jag viskar eller skriker. Trots att jag inte vill missa ett enda ögonblick tänker jag att det här går ju bara inte missa att föreviga på bild. Jag hittar dock kameran snabbt, men är alldeles för ivrig. Jag glömmer av allt vad inställningar heter och bara trycker av ett kort på måfå. Precis då börjar hästarna röra sig fortare, fortfarande i riktning mot stan. Jag säger till mamma att ringa polisen och anmäla att vi har 11 hästar i vår trädgård. Jag kommer också på att det förmodligen är ”hästarna vid kolonilotterna” som har rymt. Några stycken av dessa hästar har en väldigt häftig, ovanlig färg, brunskimmel (vita med bruna strån).

Sedan kutar jag till köket, tar ett helt paket med knäckebröd och några hundkoppel innan jag springer ut för att försöka få hästarna att gå en skogspromenad tillbaka hem istället för en tur på stan. Jag lyckas få dem att stanna kvar. De tar det lugnt, rullar runt och myser. Så länge jag har knäckebröd förstås. När knäckebrödet börjar ta slut börjar de tröttna på mig. Att koppla tre hästar av elva vågar jag inte göra. Om hästarna blir skrämda vill inte jag försöka hålla i tre stycken, samtidigt som deras polare sticker i väg. Så den planen ger jag upp.

Vid det här laget har pappa kommit ut. Snart kommer även vår granntant ut. Hon känner igen oss, hejar och går vidare. Jag förstår inte hur hon missade 11 hästar, men det gjorde hon för plötsligt står hon och ropar ”oooh, nämen, oooh!!” om och om igen mitt bland dem medans hästarna kollar om hon också har knäckebröd. De upptäcker snart att så inte är fallet och struntar i henne. Då frågar granntanten tre gånger innan hon fattar: ”Är det era hästar?!”. Jaa, självklart! Vi har elva hästar som bor i vårt garage. Vi är bara ute och dammar av dem nu inför våren och tyckte det var en riktigt smart idé att släppa dem lösa så att de kunde få springa lite fritt.

Efter en kort överläggning börjar pappa och jag att valla hästarna mot deras hem igen. Efter att jag snabbt har ringat in dem en gång går de i en prydlig grupp efter mig. Pappa går bakom för att inte se till att någon häst hamnar efter. Självklart kommer det då joggare. De tre första började gå när de kom närmare oss, men hästarna blev spända av det ändå. Nästa löpare har fri sikt mot oss. Trots det väljer han att springa rakt mot och och dessutom vifta med handen och ropa hej med mycket hög röst. Hästarna, som ju redan var väldigt spända efter de andra löparna, får spel. De galopperar i full fart iväg, rakt genom skogen. Så fort de har hamnat utom synhåll varken syns eller hörs de elva hästarna mer. Fantastiskt hur de bara försvann så där. De är ju inte små precis.

Jag spårade dem genom skogen i tre kilometer tillbaka till deras stall, de glopperade hela vägen. När vi kommer fram möter vi en tacksam ägare. Hon är orolig att hästarna kan ha överansträngt sig. De är alldeles svettiga och när det visar sig att de flesta är äldre än 25 år förstår man ju varför.

Min ”Dagens Goda Gärning” en helt vanlig söndag, den 1 mars 2009.

Här är det enda kortet jag fotade utav hästarna. Ursäkta kvalitén, det gick inte ens att rädda i photoshop. Bilden är alltså tagen precis utanför vårat fönster i allrummet.

1,2! 4 maj, 2009

Jag fick 1,2 poäng på det första högskoleprovet jag någonsin har gjort!!! Förhoppningsvis betyder det att jag kommer in på det programmet jag vill.

(Fakta: 0,9 p var medel, 2,0 p är det högsta man kan få, oftast brukar man få runt 0,5 p på sitt första)