Hoppas ni hade en trevlig julafton!
Självklart kommer här en sammanfattning utav de allra bästa avsnitten i Sunes Jul (utan inbördes ordning). För mig är igenkänningsfaktorn hög och minnena dessa väcker är ovärderliga! Och nu vet ni varför jag aldrig tar Beck på allvar, vem kan det när man bara ser pappa Rudolf framför sig? Hahaha! 😀
:.
:.
:.
:.
:.
:.
:.
Måste nog vara den bästa!
:.
:.
Den här kan nog också vara den bästa!
:.
Gizmo älskar att dra. Att han dessutom är outröttlig gör att det blir väldigt kul att åka efter honom. Totalt orädd är han också så man kan spänna nästan vad som helst efter honom. Imorgon ska jag nog ge mig ut på milen med skidorna, där är det inte spårat men vad gör det när man har en turbomotor framför sig i expanderlinan? Det är bara positivt för då går det inte lika fort ju. 😉 Gizmo är extremt duktig på stanna-kommandot när han drar men eftersom det går från 100-0 då, består stoppandet för mig att kasta mig ner i snön på sidan om spåret.
:.
För att bevisa hur stark Gizmo är kan jag berätta om den gången han var ute och löpte med bror min i nomesele och expanderlina som ska klara ca 200 kg, i ett midjebälte. De blev omsprunga av en hare. Gizmo blev så galen som bara han kan bli. Efter att han blivit så ivrig att han tjöt ökande han farten. Han ökade farten så mycket att expanderlinan som skulle klara 200 kg gick av, brorsan flög rakt bakåt och fick linan snärtat över bröstkorgen och magen. Hunden fick också en del av linan på sig men trots att han tjöt till av smärta stannande han inte. Det var ju har-jagar-dags. Brorsan fick ett stort S-format blåmärke som minne. Gizmo går numera som en utställnings-schäfer (på haserna alltså) när han får på sig nomeselen inomhus, men går precis som vanligt när man går ut.
:.
Fotot är taget igår och Gizmo är överlycklig att få dra igen. 😀 Klicka på bilden för att se större.
:.
Den enda gången vorsteh är en vanlig ras är inom draghundssporten. De används mest renrasiga i nordisk stil, men även i de andra stilarna. Det är även en av de vanligaste raserna att korsa huskeys med för att få in mer snabbhet. Jag förstår det till 100%. Det går otroligt fort!
:.
Eftersom det är mer barmark än snö i västmanland under året önskar mig en sådan här: Golden Wagon. Skönt sätt att motioneraden outröttliga, dragälskande vovven på och samtidigt är det nog mycket säkrare än att försöka sig på att spänna fast han framför cykeln (jag har faktiskt sett ett par göra det, fast de hade förstås siberian huskeys = inte lika snabba som en vorsteh). En ny nomesele ska också införskaffas, tycker den vi har nu är lite för liten för vanligt ”svensson-bruk”.
Idag har jag och Världens Bästa Veronica lullat runt i Köping och letat efter juklappar. Eller snarare har Veronica letet julklappar och jag har varit med som sällskap. Fast jag kunde inte låta bli att handla julklapp. Till mig själv då, såklart. 😉 När jag var i Västerås med Lisa i helgen köpte jag också julklappar till mig själv. ;D Jag skyller på att jag verkligen vill ha dessa grejjor och att det är för kort tid till julafton för att önska sig nya saker. Plus att det kan ta slut. Har inte fotat det än, men det var jättefina julklappar jag fick av mig. 😀
Veronica och jag köpte choklad som såg ut som Pringles-chips (gott!), gick till ett café och beställde var sin varm choklad med grädde (supergott!) och var sin sockerknut (också jättegott!), sedan satt vi där och mös ett tag. I mellandagarna ska vi se Avatar. Har hört från väldigt många att det är den bästa filmen de sett på bio. Längtar! Vi ska även köpa två trisslotter var och hoppas på det bästa. Kanske vi vinner 30000 var Veronica? 😉
Avsnitt 22
:.
Detta avsnitt klassar också in som ett utav de bästa! Haha!
”Bla,bla, blabla, bla, blablabla. Armen!”
”Nu kommer pappa inte in i kyrkan!”
”Pappa, jag är kissnödig! Det hinner du inte, det får du göra i bilen!”
”Jag MÅSTE kissa!!! Lilla gubben, det får du göra i kyrkan!!!”
Jag grät när jag såg denna. Det tror jag de flesta som har eller har haft hund gör. Det går inte att komma ifrån det oundvikliga. Till slut finns de inte där mer. Gizmo kom springande när jag tittade på filmen och la huvudet i mitt knä tills den var slut och jag hade pussat och kramat honom ett antal gånger. Då gick han tillbaka till det han höll på med innan. Mitt allt. Vad gör jag den dagen han inte finns mer? Tårarna rinner fortfarande. Jag gråter mycket sällan. Men kan man göra annat än gråta när det kanske inte är så långt borta?
MadeleineHäggkvist's Blogg 