MadeleineHäggkvist's Blogg

Hundar, foto, vänner – mitt liv

Förklaring och snackiga proffstanter med hundar 27 augusti, 2008

Filed under: Uncategorized — Madeleine Häggkvist @ 14:37

Schäfri och Lillen är två mjukisdjur. Fast mat skulle dom ha. Och vattnet skulle bytas med jämna mellanrum. Att sitta i bur hela dagen var inte heller bra så vi fick ha dom lösa i rummet medans vi planerade rallylydnaden. Halsband och koppel hade de också.

Inte Lisas och mina gossedjur dock utan…jag vad heter hon? En liten tjej som är på hundklubben jämt. Ni vet säkert vem jag menar. Eller hur?

Idag var det upptakt på tantagilityn. Alla hundar var jätteduktiga. Nej, jag menar extremt duktiga! Lisa och jag trodde att vi allt var lite luriga när vi började med att lära dem gungan och slalom först. Det slutade med att alla hundar redan kan båda delarna. Inte flytande såklart men svårt var det inte. Efter första (!) gången. Dock hade de problem med tunnlarna. Någon som förstår logiken i den här kursen? Jag gör det inte. Pratiga var de förstås, jag tror nästan att de var duktigare på att prata än att lära hundarna slalom och gungan. Tanterna har säkert någon hemlig organisation som endast handlar om slalom och gungan. Och så prata såklart. Inte glömma prata. Fast endå. Slalom och gungan på första kurstillfället.

Mamma mia (Ja, det finns faktiskt folk som använder det uttrycket! Jag har hörde det ”live” på tåget till Rom. Sådeså.)! Jag undrar hur det går på läxförhöret nästa vecka? Det slutar säkert med att istället för att lära hundarna att gå en åtta mellan deras ben så har de lärt dem att göra en en volt i luften som avslutas med en snyggt samlad kullerbytta. Tjoff säger det bara och så är de klara och då sätter sig hundarna och bajsar på planen. Också en återkommande händelse i denna grupp. Men det ska jag inte gå in på den här gången.

Annonser
 

Skolan med Hammar och hundvakt 25 augusti, 2008

Filed under: Uncategorized — Madeleine Häggkvist @ 14:35

Idag slutade jag skolan efter bara två lektioner. Flummiga ”kommunikation” var först ut. Jag tror att jag måste byta till ”personlig utveckling” istället, för att inte dö ensam i flumdjungeln. PU är tydligen också otroligt flummigt men jag har inbillat mig att det är svårare att överleva ensam, än tillsammans med andra som också kan göra upp eld. Sedan hade jag Historia A för första gången. Läraren var pappaledig så Tina Hammar ryckte ut, fast hon har gått i pension, och pratade om Kreta, Tutankamon och varför höger heter right och inte wrong på engelska. Hon var riktigt rolig, det verkar vara ett tydligt släktdrag det där, och jag skulle vilja ha henne i historia jämt. Om provena inte blir på något helt annat än det hon har pratat om på lektionerna (hon pratar om precis allt, inte bara historia) skulle hon kunna vara en utav de bättre lärarna.

Igår spenderades dagen på klubben (uttalas fortfarande med nollåtta-dialekt) med Lisa. Vi planderade inför kursen i rallylydnad som vi ska ha tillsammans, lackade skyltarna (inte alla men många!), lagade mat (ris och korvstroganof, mums!), fikade, lekte kurragömma, gick promenader och var hundvakt åt tre hundar. Kenneth var sjuk så Qvick fick hänga med oss ut till klubben. Hon var jätteduktig hela dagen. De andra två hundarna satt i en bur när vi kom dit. Schäfri och Lillen hette dom. De hade inte ätit upp sin mat men det gjorde inget, de brukar ändå bara apportera den. Schäfri skällde när han/hon körde agility men det gjorde inte Lillen. Så äre.

 

Duktig 23 augusti, 2008

Filed under: Uncategorized — Madeleine Häggkvist @ 14:33

Veckan som gått har spenderats mycket på klubben (uttalas med en otroligt rolig nollåtta-dialekt) med Lisa. Jag har klippt gräs, målat, klippt, klistrat, skrivit, funktionerat och tränat hund. Jätte duktig har jag varit faktiskt. Lisa har också typ hjälpt till på ett hörn. Snart är det dags att åka ut igen. Om det inte blir imorgon blir det garanterat på måndag då det är upptakt för rallylydnaden.

Idag har Gizmo varit med och plockat svamp. Han blir ganska så slut av det. För han tycker inte att vi plockar svamp utan vi smyger ju tillsammans på något djur som man kanske kan höra om man håller andan. Därför blir han flåsig också. Säkerligen har han en gnutta vallhund i sig också för när någon försvinner för långt bort kan han knappt koncentrera sig på att ens äta gräs!

 

Kelpie vs Papillon 15 augusti, 2008

Filed under: Uncategorized — Madeleine Häggkvist @ 14:31

Igår anordnade vi träningstävling på klubben. Det spöregnade hela tiden vi byggde banan men som tur var så slutade det regna när allt folk började droppa in. Gizmo var med hela dagen som sällskapsvovve.

Jag, Lisa, Wille och Gizmo fick skjuts till tågstationen där vi mötte Veronica och Baccus för att edan gå hela vägen ut till hundklubben. Den här gången var det inte så lång väg att gå som det brukar vara, kanske berodde det mest på att vi snackade hela vägen non stop.
Wille och Gizmo gaddade ihop sig mot stackars Baccus första gången de träffades och det har hållt i sig väldigt länge. Nu har både Baccus och Wille blivit ”det”, bara Gizmo är en ”han” nu för tiden.
Gizmo gnällde, tjöt och nästan skällde hela tiden i början när vi gick! Han brukar endast låta lite när vi står stilla (när vi är borta). Han var väldigt nyfiken på Baccus, men vi lät de inte få en chans att börja bråka utan gick bara på. Det funkade! Gizmo hade visserligen grimman på sig så det satte ju mig i en falsk säkerhet som inte går att få fram när han har vanligt halsband på sig. Han bar också mina saker i sin klövjeväska. Jag tror att alltihopa lugnade ner Gizmo. Dessutom tror jag att det var bra att vi hade så mycket att prata om så vi ignorerade hundarna en stor del av prommisen.
När vi kom fram till stugan hade vi inte Baccus och Gizmo ihop utan separerade dem med kompostgaller. Gizmo och Zelda, Malins vovve, fick vara i köksdelen.
De funkade jättebra ihop, men jag misstänker att det var mest Zeldas förtjänst. Hon är van vid många hundar, Malins mamma har nämligen en kennel. Det är den kenneln som Baccus kommer ifrån förresten.
I samma veva upptäckte jag att Gizmo och en chokladbrun hund (Zelda är en brun flat) är jättesnyggt ihop. Alla andra verkar också hålla med mig. Det är förstås en kelpie jag tänker på. Som nästa hund alltså. Jag står just nu och velar mellan en kelpie och en papillon. De felsta röstar på en kelpie. Utan att nämna några namn tror några att jag kommer att bli en Legally Blonde (min idol!) kopia om jag skaffar en papillon och börja klä på den små, jättesöta tröjor i den ursnygga färgen rosa! Tsss säger jag bara!
Du kan vara lugn. Jag berättade inte för dem att min stora sorg är att:
1. Gizmo nästan aldrig fryser,
2. att han inte är en tik och således inte vill använda rosa särskilt ofta och
3. att han inte har tillräckligt lång päls för att sätta upp fräsiga toffsar och ha snygga flätor i hela pälsen.
KELPIE:
Fördelar:                                     Nackdelar:
1. Gillar människor                    1. Storleken
2. Träningsvillig                         2. Fäller mycket??
3. Lättmotiverad                       3. Kan börja valla bilar, cyklar mm.
4. Bra agilityhund                      4. Kan den stå sig i konkurransen i large?
-Sammanfattning: Nackdelarna kan gå att styra men samtidigt styr pengarna och en liten hund är billigare i drift…
PAPILLON:
Fördelar:                                     Nackdelar:
1. Storleken                               1. Skällig
2. Träningsvillig                          2. Kan vara reserverad
3. Bra agilityhund                       3. Kan råka ut för en svårmotiverad
-Sammanfattning: Osäkert att jag får en sådan hund jag vill ha, därför är nackdelarna ganska stora men som sagt; en liten hund är billigare i drift…
Jag vill ha en tävlingshund. Ingen jaktlust. En liten hund är billigare och lättare att ta med sig. Ej skällig. Ska inte fälla mycket (golden och schäfer fäller mycket, strävhårig vorsteh fäller minimalt). En hund som älskar att träna och som tränar för att få träna ännu mer. Väldigt lättmotiverad. Badglad. Ska gå att använda på utställning. Pälvården spelar ingen roll, bara inte lika mycket som en pudel men inte heller helt korthårig (hellre korthårig är extremt långhårig). Ska acceptera alla människor (behöver inte vara överdrivet glad men ska inte vara reserverad/rädd). Gärna en hund som gillar att ligga och mysa i knät men inget krav.

>Har jag träffat rätt?<

PS: Gizmo morrade inte åt Baccus en enda gång fast jag satt och åt en bit ifrån Gizmo och Baccus satt brevid mig! Jag klappade på Baccus, han fick äta upp min mat när jag inte orkade mer, osv utan att Gizmo reagerade. Senaste gången de träffades kunde de inte vara i samma rum. Det är så synd att de har varit osams, för de är så lika och skulle kunna vara världens kompisar men nu verkar det gå åt rätt håll! Äntligen!

PS2: Det blev mycket ordbajs idag, så enjoy!

 

Urhunden och Glassbilen Som Inte Lurar Barn 13 augusti, 2008

Filed under: Stunder — Madeleine Häggkvist @ 14:30

Idag for glassbilden förbi. Inte den som lurar barn, utan den andra.
Gizmo blir som förhäxad där han står på sin utkiksplats på altanen /slash/ balkongen. Huvudet läggs så mycket på sne att det är upp och ner. Eller, ja nästan i alla fall.
Sen kommer det.
Huvudet slängs bakåt i en instinktiv rörelse som påminner om lillebrorsans frenetiska klickanden på X-box-kontollen i sina försök att döda andra Bad Company spelare. Ljudet urhunden avger överröstar mycket väl tjuten från Glassbilen Som Inte Lurar Barn.
Fast melodin har han inte riktigt fått kläm på och är det inte så att man måste värma upp ordentligt innan man börjar sjunga opera? I alla fall skulle urhunden behöva värma upp lite innan han stämmer upp i skönsång, då kanske han slipper den hesa rösten nästa gång han sjunger med i refrängen.
Men sött är det. Och mycket roligt. Därför står vi gömda bakom gardinen, inomhus, för att inte störa denna tydligt uråldriga (nästan religösa) rit. Film blev det också på spektaklet, men vid ett senare tillfälle och med mycket uppmuntran för att göra det i dörröppningen (som ju inte alls är som en utomhusscen) medans folk tittar på (och då menar jag inte bakom gardiner).

 

Vittringsapport – Hur gör man?!? 12 augusti, 2008

Filed under: Uncategorized — Madeleine Häggkvist @ 14:29

Måste nästan förtydliga mitt föregående inlägg. Riktigt så illa går det inte att lära in kantarellsök – för hunden:

Det är inte Gizmo som krånglar till det hela, han försöker och försöker. Det är jag som har problem med hur jag ska lösa alla problem som dyker upp, hur fort jag ska öka kriterierna mm.

Därför kom jag på en ny vinkling på problemet.
Kanske kan någon som vet hur man lär in vittringsapport hjälpa mig? Det är ju samma princip. Jag inbillar mig till och med att det är lättare att lära in kantarellsök än vad det är att lära in vittringsapporten. Leta reda på rätt pinne bland massor av andra pinnar på planen – leta reda på ett gäng svampar bland andra svampar i skogen. Svårt – lätt?

Som sagt använder jag klickerträning och dess filosofi. Det gör absolut inget som helst att det just du berättar för mig är hur man lär in vittringsapporten, det skulle vara kul om Gizmo kunde det också. Jag vill bara ha ett hum om hur man lär hunden att hitta något med hjälp av nosen (fåglar, sorkar, katter och rådjursklövar gills inte – det ingår i köpet av en skäggis).

Om någon känner sig manad att hjälpa en kunskapstörtande blondin och en lika frolictörstande skäggig vorsteh, skriv några rader här eller skicka ett mejl till mig på madillly@hotmail.com.

 

Kantarellsök – Hur gör man?! 11 augusti, 2008

Filed under: Hund — Madeleine Häggkvist @ 14:25

Här hemma görs seriösa försök att lära vovven att söka efter kantareller. Det går sådär… Det var väldigt enkelt att få fram att han skulle dutta med nosen på kantarellen. Men jag behöver hjälp. Jag tror att han inte riktigt har förstått att det är kantarellen man ska söka efter med nosen. Jag ska försöka berätta om våran kanske-vi-kan-ha-det-på-det-här-viset-metod (men har du en bättre, berätta!).

-Inlärning: Klickerträning
Ej godishög under kantarellen eller liknande, godiset presenteras efter rätt utfört beteende.

-Markering: Peka med nosen ev. nosdutt
Ligg/sitt-markering tror jag inte funkar, jag har inte tillräckligt bra lägganden/sättanden hemma, tror inte att det skulle fungera ute i svampskogen under nosarbete.
-Problem: Ibland kan han apportera kantarellen. Jag ser detta inte som något stort problem ännu, om jag inte belönar apportering tror jag att det släcks ut ganska fort. Ibland kan det komma tassrörelser. Detta skulle även kunna vara ett problem i skogen, då han lätt tar till tass om inte belöningen kommer tillräckligt fort.

-Sök: Kommandot är ”kantarell”. Söket sker i lina.
-Problem: Han har ännu inte förstått att koppla på nosen om jag har gömt kantarellen. När han väl kopplar på nosen tror jag att han letar efter godisar och inte efter kantarellen, han blir överraskad varenda gång han nosar på den och jag klickar (när den är gömd). Jag vill heller inte fastna på stadiet att han måste se kantarellen för att markera, han har väldigt lätt för det.

-Uthållighet: Söker tills han hittar kantareller (i områden där det verkligen finns kantareller, såklart)
-Problem: Jag sätter Gizmo runt ett hörn, går och lägger kantarellen på golvet, skickar Gizmo att söka reda på kantarellen. Han springer runt hörnet för att sedan på en gång vända upp mot mig utan att ens försöka leta reda på den! Jag väntar ut honom och till slut börjar han kolla sig omkring om han kanske ser kantarellen. Den enda gångan jag har fått fram nosaktivitet var på samma ställe där jag brukar gömma godis på.

Jag har förstås inte tränat väldigt länge och jag vet att jag har gått fort fram, men samtidigt vill jag verkligen inte fastna på något stadie i inlärningen och jag vill verkligen inte att det ska ta en hel sommar att lära in det (såg inslaget på tv, där det tydligen skulle gå en sommar att lära in och resultatet var att hundarna åt upp kantarellerna)

HJÄLP!