Så. Idag har jag varit på läger. Som ledare som sagt. Det gick väldigt bra. Ett tag var det liiite problem med om alla skulle så plats. Men det löste sig. Såklart. Alla fick plats. Hundarna i sina burar också.
Det är ett jättehärligt gäng som har dykt upp från stora delar av Sverige. Men så är Skultuna BK’s läger inte bara det billigaste hundlägret i Sverige. Utan det har även världens bästa ledare. Josefine, Veronica, Lisa A och Lisa H. Och mig såklart. På ett hörn. Lite sådär. Och deltagarna är världsbäst såklart. Det är jag ganska säker på. Även fast jag har känt de flesta i bara en dag. Några har jag känt mycket längre. Eller. I alla fall i tre veckor. Elin ser ut som en liten ängel. Men idag har hon bevisat motsatsen. Hon är nämligen duktig på gräskrig. Jag är nästan säker på att hennes gloria hamnade lite på sniskan där ett tag. Kanske växte det fram ett horn eller två i pannan.
Vi körde agility på förmiddagen med deltagarna. Det gick väldigt bra. Men Gizmo var bättre än bäst på slalom idag! På kvällen. När jag kom hem. Han var nämligen inte med till Skultuna idag. (Jag vill träna hund när jag hjälper andra träna hund. Det bara suger tag i mig.) Inte bara att han tar slalom. Jag kan springa framför honom. Han kan även göra rätt i väldigt hög fart. Och från klockan 3. Och klockan 9. Och allt där i mellan. Både höger och vänster. Tre träningspass. Tyvärr var allihopa alldeles för långa.
(BORTFÖRKLARINGSVARNING!) Men mycket tid går ju åt att belöna honom. Jag tjolar iväg leksaken när han gör rätt. Och han attackerar den. Och sen drar han iväg på några ärevarv. Helst ska han bli jagad. Måste träna mer handtarget och komma in med leksaker tror vet jag. Ibland kan det hända att han tar fel ingång. Men. Det är mitt fel. Det var pappa som kom på det. Jag stannar upp (så långt har vi inte kommit att jag bara kan forsätta springa!) för tidigt. Jag måste ta två steg till. Då tar han rätt. Han vill inte trängas. När hände det senast liksom. Lika bra att uppmuntra det och flytta på mig istället för att få han att gå in fast jag är i vägen. Det får bli ett svårare störningsmoment. Senare.
Jag har hittat en liten leksak Gizmo är fixerad vid. Den går att kampa med. Nästan. Ibland kanske det kommer med lite skägg. Men han kampar. Vikten bakåt. Rak rygg. Ingen böj i nacken. Det är han som drar och inte jag. När jag släpper leksaken för att han kampar bra, sätter han sig på baken. Det betyder att han har en bra teknik. Vad jag har förstått i alla fall. Och jag har försökt förstå dom bästa. Men det är inte jag som har gjort att han har fått den här tekniken. Det har kommit automatiskt. Tack och lov! Tänk att ha en hund som nästan aldrig kampar. Och när den väl gör det har den dålig teknik som kan göra att den skadar sig! Men det har inte Gizmo. Mitt lilla trasselsudd! ❤